Igår tittade jag på Where the wild things are. Jag försökte att inte titta på den, men när man har den liggandes på datorn är det svårt att motstå. Så jag tittade och redan efter fem minuter var jag fast. Som i scenen när Max syster Claire precis innan har sagt åt honom att han ska leka med sina egna vänner; så står han med en pinne i handen som en kapten och pratar med staketet:
Max: You, go that way! You, go that way! No, don't talk to me like that! You're just a fence, you can go and play with your fence friends!Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det; den var precis så underbar och bra som jag hade tänkt mig att den skulle vara – fast ännu bättre:
Carol: Will you keep out all the sadness?
Max: I have a sadness-shield that keeps out all the sadness, and it's big enough for all of us.
